jag drömmer och glömmer, hur skulle livet vara utan män...
livet är knepigt ibland, jag har en förmåga att göra män ledsna, hur man än vrider och vänder så slutar det ju alltid galet på nåt vis. Sen när jag samlat ihop tillräckligt med skit i bagaget blir det utlopp för känslorna en kväll. Morgonen efter känner man sig tom men ändå på nåt sätt befriad för man lyckats fått ur sig litegrann i alla fall..
Är jag en balanserad människa som känner harmoni och tillfredsställelse i tillvaron, fuck no.. men å andra sidan, hur många känner så?
Jag är en i mängden som gömmer mig och sätter hellre andra före mig. Snällhet? artighet? njae mer en flykt undan eventuell granskning.
Hur känner du dig? Hur känns det? Vad känner du? Finns det nå svårare frågor?
När man inte vet då? När man inte vill känna efter?
jojo.. ibland blir man lite filosof...
Längtar efter en yra- BIG TIME!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja dessa män. Men livet skulle va bra tråkigt utan dem. Man ska inte bli för mycket filosof tror jag. Det är så psykiskt påfrestande...
Jag tror inte att det finns helt balanserade och harmoniska människor. Jag tror inte heller det är bra. Människans drivkraft är hennes brister.
Om fjädern är ihoptryckt vill den spänna ut sig för att utjämna ett energitillstånd som inte är stabilt. Jorden snurrar konstant runt sin egen axel, och tur är väl det annars skulle vi ha konstant dag eller konstant natt.
Om vi hela tiden var helt i balans skulle vi fråga oss vad som är meningen med att fortsätta leva? Vi har ju allt. Men likt fjädern som spänner ut sig efter att varit ihoptryckt så överagerar vi när vi skall förändra en obalans, så att vi återigen hamnar i en obalans, men något mindre denna gång.
Nu kom din syster, så jag får väl avsluta min kommentar nu. Rolig blogg! Vi hörs!
Skicka en kommentar